Promenix.

Jag tog tag i mig själv och drog ut på nån timmes promenad i morse och nu är jag precis hemkommen. Ordet kallt sammanfattar det hela rätt så bra. Det kändes stundtals som att jag hade haft min läppar liggandes i frysen ett dygn. Kinderna kändes som att dom hade blivit örfilade i 2 timmar av en rabiat transa och om jag hade blivit piskad på låren hade dom blekfeta stackarna spruckit som 2 överkokta frukostkorvar.

Kändes nästan som att jag var hemma i min födelsestad Piteå igen. Imorgon blir det halsduk och långfillingar på. För övrigt kan dom som pekar med fingret och gnäller på att det aldrig blir någon riktig vinter längre ta sitt ovan nämnda finger och köra upp i anus. Detta mina kära droogs är vad jag kallar vinter. Det räcker nu.

Nu vill jag skrika in våren.